Vaknar av att ha samma ångestklump i magen från igår. Mår dåligt. Vill bara gömma mig under täcket. Men helt plötsligt ringer pappa och säger att han har fört över lite pengar till mig, som en present för allt bra jag gör. Får ett mail från Sofia att hon kommer komma hit 5-9 maj. Vad fan lipar jag över?

Var så jävla rastlös och irriterad igår att jag gick på långpromenad. Med bagheera. Vi gick i en timma, men trots det hade jag massa massa massa energi kvar i mig. Det var då jag började hyperventilera och gråta - i min ensamhet. Jag vet inte riktigt vad det beror på, tror jag måste ha något att se fram emot och längta till. För just nu går jag bara och suktar efter något som halvdant och medel. Jag är inte en sån som gör det, jag borde kunna ha kul vart jag än är.. But no.

Jag har börjat dela in mitt liv i veckor. Varje måndag är det något nytt och nya lärdomar. Men denna måndagen började så jävla dåligt. Fast egentligen inte. Det är ditt fel. Hade riktigt trevligt egentligen, men det är när man stänger dörren som verkligheten kommer ikapp! Kanske ska omringa mig med folk som får mig att må bra?

Skönt att vi börjar skolan idag igen, fem dagars ledighet var för mycket. För mycket tankar och för mycket besvikelse. Det är nu jag egentligen vet vad jag måste göra, men jag vågar inte göra det. För det betyder att jag är den som kommer stå ensam kvar. Men hellre att jag mår bra på det sättet, än att gå runt och må dåligt.

Skolan börjar, nya tag, nya stress, nya relationer, ny vecka. Vecka 8 ska bli en bra vecka!