Alltså, hur trött på sig själv får man bli!?!?! Varför ska jag alltid gå steget längre? Så sjukt! Jag blir nästan lite rädd för mig själv ibland... Aaaaah!

Det är ju den rliga vinterfesten här samtidigt som Paralymics håller på. På Storgatan (typ Sollets avenyn) är det fullt med ståhej. Och allt är svindyrt! Vad hände med studentpriserna, liksom? Iallafall. Vi var i några kåtor igår (*kåta är sånadära indiantält som samerna bor i) och drack öl, hängde runt och hade det trevligt. Men jag blev liiite för full (inte bara jag, utan typ alla som var där) och jag tog fram min telefon. VARFÖR gjorde jag det.

Det roligaste av allt det här är att jag inte vet vad jag skrivit, jag vet bara vad jag har fått för svar. För innan jag la mig i morse, tänkte jag vara lite extra smart och inte vakna upp med ångest. Därför raderade jag dom!!!! Vet inte vad jag skrivit!!!!! Hur trött blir man inte... Och jag kan ju inte liksom ta upp det med smsen, för då kommer jag ju skämmas 1000 gånger mer. Hur trött blir man inte!

Nej, ta tag i livet. Idag igen. Promenad med Carro upp mot Paralymics mot Denize och Sussie. I die. Lämnar nog telefonen hemma, finns ju öl i alla kåtor som är över hela Sollefteå...